Kurs i England med Jan Fennel the Doglistener 

av Lotta Roos/Lottas Hundskola Västra Frölunda

Våren 2023 stötte jag av en slump på “De 4 grunderna” som är skapade av Jan Fennel som bor i England men är känd i hela världen:  www.janfennellthedoglistener.com . Jag kände genast att jag ville veta mer. Den här kunskapen belyste vikten av att förstå hunden, förstå varför den gör som den gör (drar i kopplet, skäller på andra hundar, snor mat som jag lämnat på bordet etc). Jag började lära mig hur jag kan ta hand om hunden på ett bättre sätt så att den litar på mig, väljer mig och känner sig lugn och trygg. Jag började se världen ur hundens perspektiv!

De fyra grunderna

De fyra grunderna enligt Jan Fennell är status (läs ansvar), mat, jakt och fara. Det är ju stor skillnad på livet för vilda hundar eller vargar och tama hundar som lever i hemmiljö med människor men vissa ursprungliga instinkter hos nutidens hundar finns ändå kvar.  Jag ska försöka förklara det jag lärt mig. Observera att jag inte är någon hundexpert utan jag utgår endast utifrån det jag lärt mig på den här kursen och egna erfarenheter från mitt hundliv med 6 hundar. Jag har  nu fått mycket mer förståelse för varför hundar gör som de gör. 

Tack vare att jag blivit mer trygg i relation till mina hundar och jag förstår dem mer nu så har de också blivit mer trygga, lugna och glada. Vi gosar mycket, leker, brottas, busar, går i skogen, kommunicerar, lever ihop, sover ihop, gör olika saker ihop, tränar och tävlar. Jag får ofta kommentarer som: vilken lugn hund, vilken glad hund, vad trygg den är!

Ett flockdjur

Hunden är ett flockdjur precis som människan. Gemensamt är att överleva, skaffa mat och hålla ihop för att vara trygga. Hunden vet inte så mycket som vi vet om människovärlden så vi behöver sätta oss in i hundens värld. Vi behöver förstå att varje okänd hund eller människa kan vara en potentiell fara för den egna flocken. För hur ska hunden veta att den andra hunden inte hotar dess överlevnad? Kanske tror den att den mötande hunden vill slåss, ta flockens mat eller ta över dess revir? Jag som människa vet, men hunden vet inte så därför behöver jag ta ansvar och vägleda. Om hunden får uppfattningen (det är vi ägare som ger hunden signaler omedvetet) att den ska ta ansvar och ta hand om oss människor så kommer den att hoppa upp på dem som den möter, skälla vid möten, skälla vid ljud, försöka beskydda sin flock, dra i kopplet för att jaga efter mat, nosa i backen osv… Den kommer inte kunna slappna av och sova utan gå efter sin människa i hemmet för att se till att den är ok. På tävling och träning kommer den ha svårt att vila eftersom den måste hålla koll på allt runtomkring. Om människan lämnar hemmet kommer den ha ångest över att inte kunna ta hand om människan… 

I hundflocken råder olika status (ansvars- och uppgiftsfördelning) mellan hundarna och så blir det även när hunden är en del av människoflocken. Hunden liksom människan vill överleva. För att överleva behövs någon som är ansvarig för att beskydda flocken och för att skaffa mat. Olika uppgifter fördelas mellan medlemmarna. Vi lever tillsammans och samarbetar på olika sätt. Tex den som har högst röst varnar när det närmar sig någon utomstående. Den som är starkast och snabbast går på jakt (vill gå först på promenaden, drar i kopplet). Därför kommer hunden kolla av hur vi mår. 

Hunden frågar varje dag vem som är ansvarig. Den gör det på olika sätt, tex genom att dra i kopplet och vilja ge sig ut på jakt. Eller genom att glatt hoppa upp på människan, gäster eller sina hundkompisar… Den undrar, ska jag ta över, eller? Vi tolkar det som att hunden är glad, men tänk om den är mer stressad än glad? 

Ansvar -  lugn och ro

Det är min uppgift som hundägare att ta ansvar för mina hundar. Jag ser till att den får mat och husrum, värme, fysisk och mental aktivitet. Precis som jag tar ansvar för mina barn när de är minderåriga. Jag är tacksam att jag fått en inblick i hur hundarna tänker och känner så att jag kan möta dem. Det är en glädje att förstå varför de gör som de gör. Hur kan jag vara/göra så att hundarna VILL följa mig och litar på mig?

Innan jag gick den här kursen i England för Jan Fennell så la jag omedvetet mycket ansvar på mina hundar att ta hand om mig när jag var sjuk. De vakade och vaktade mig, gosade med mig, tröstade mig. De gick efter mig hemma och hade svårt att slappna av. De hoppade upp på alla de träffade och jag lät dem gå först och ta för mycket ansvar i flocken. Det gjorde att de skällde som galna på dem de mötte och de var stressade, hade separationsångest när jag gick ut. De undrade såklart hur de skulle kunna ta hand om mig när jag var ute själv.

Det var en svår omställning efter kursen att börja tänka annorlunda och befria hundarna från ansvar och låta dem vila ut. Det blev stor skillnad här hemma när jag började med de 4 grunderna, de blev lugna och mindre stressade. Separationsångesten minskade och skall minskade vid möten. Jag såg att de blev tryggare och fick mer tillit. De slutade dra i kopplet på promenaderna ute. Så skönt… både för dem och mig.

Tillit och förtroende

För att vinna hundens tillit behöver jag vara lugn, vänlig och må bra. Jag går in och ut ur hemmet utan att göra någon affär av det. Hunden kan vara trygg. Jag behöver hitta min inre ledare och bekräfta mig själv. Min hund älskar mig mest av allt. Den vill ju vara mig till lags och se upp till mig, lyssna på mig och kunna lita på mig. Jag behöver ta hand om den.

Hunden vet inte vad som ska hända i nästa stund, den kan inte tänka framåt och planera som vi människor gör. Den vet inte om en besökare ska stanna resten av vårt liv hos oss eller gå om en timme? Den vet inte om den mötande hunden på gatan är en fara eller inte. Den vet inte om vi kommer få mat eller om den ska jaga själv?  Den vet inte att vi har ett lås på vår ytterdörr som gör att ingen kan komma in utan att vi låser upp. Därför larmar den när den hör ljud utanför dörren eller trädgårdsgrinden för att tala om för oss att vi ska kolla läget. 

Hundens skyddsinstinkt är att fly vid fara, men hur kan den fly när den är kopplad? Dessutom tvingar vi den ofta att sitta ner när någon potentiell fara närmar sig… Ur hundens synvinkel blir ju detta ytterst stressande eftersom det är lättare att stå upp för att kunna fly. 

Kan inte hunden fly så tar den till skall, kastar sig framåt i stress  och i värsta fall attack. Om då hundägaren försöker lugna hunden kan hunden uppfatta det som att ägaren också är rädd. Att trösta hunden kan få motsatt effekt, hunden blir ännu oroligare. Värst är om hundägaren blir arg. Enligt Jan Fennell upplever hunden det som att ägaren då är räddare än vad hunden är… det leder till att hunden själv tar över ansvaret, ställer sig i fronten och skäller ännu ner… läs längre ner hur du kan göra!

En trygg snäll förälder

En riktigt bra ansvarig flockledare slår ALDRIG sina flockmedlemmar. Anledningen är att det skulle försvaga flocken om någon skadas. Flocken behöver ju vara stark för att överleva. Därför litar hunden på dig bara om du är lugn, trygg, tydlig och snäll, som en god förälder. Vilken chef på jobbet vill du helst ha? En som lär dig saker och är glad och tydlig eller en som skrämmer dig, trycker ner dig och vill ha kontroll och makt? En som du blir rädd för eller en som du har tillit till? 

Hur kan jag göra i praktiken, i livet med hunden? Jag börjar hemma i vårt hem...

• Jag skriker och skäller ALDRIG på min hund eftersom den då förlorar tillit och förtroende för mig. Jag är lugn och lär den olika saker på ett positivt sätt. Då kommer den att vilja följa mig… och väljer mig som sin ledare/ansvarig för flocken.
• När vi går ut tillsammans så visar jag hunden att jag tar ansvar genom att gå ut först genom dörren för att kontrollera att det inte finns några faror. Jag visar att jag skyddar hunden. Hunden går brevid mig eller strax bakom. 
• Om hunden drar i kopplet så stannar jag lugnt och byter riktning. Det är jag som avgör riktningen. Om den fortsätter dra så går jag lugnt in med den och går ut lite senare. Om min hund inte drar så låter jag den nosa och gå hur den vill och strosa. Jag kan träna följsamhet genom att sätta på koppel inomhus och gå runt med den, låta den följa mig avslappnat. Utomhus kan jag låta den följa mig (Inte gå fot) när vi går zicksack mellan träd. Jag kan också "hitta" godis/mat utomhus på marken eller i ett träd.
• När vi möter någon så håller jag min hund intill min sida eller strax bakom mig. Jag tittar framåt, hälsar och pratar med den vi möter men jag låter inte någon gå fram till min hund när den är kopplad. Jag låter heller aldrig någon människa stirra på min hund. Anledningen är att hunden uppfattar detta som att den ska få en uppgift, en inbjudan eller eventuellt ett hot. Genom att den vi möter tittar på matte eller husse istället så kan hunden lugnt slappna av och lita på att ägaren är ansvarig.
• Om någon vill hälsa på min hund så ber jag personen stanna på minst 1 meters avstånd och sen kalla in min hund. Då kan min hund själv välja om den vill hälsa. Det blir lugnt och respektfullt mot hunden. 
• Jag tänker själv extra mycket på att inte stirra på någon annans hund eller gå rakt fram till hunden. Jag tittar på ägaren istället och det ger signaler till hunden att ägaren är ansvarig och hunden kan slappna av. Den behöver inte vakta utan kan lita på ägaren. Hunden kommer att följa sin ägare bättre när den är lugn och avslappnad. 
• Jag leder bort hunden från det som den uppfattar som en fara. Jag tittar på faran, tackar hunden för att den larmat och går åt ett annat håll. Jag tittar inte på hunden. Viktigt här är att hunden ser att jag ser faran och går bort från den. Det gör att hunden känner sig trygg med mig som ansvarig. Flykt är ju det primära sättet att skydda flocken. När hunden är lugn och trygg kan den lära känna andra hundkompisar och leka med dem, men bara några stycken som man ser att den trivs med. När hunden litar på att ägaren tar bra beslut så kommer hunden känna sig trygg i att gå förbi andra hundar och människor utan problem.
• När vi kommer hem från promenaden: Om jag vet att hunden redan varit ute, lekt, ätit så kan det vara så att hunden frågar om vi ska göra något mer genom att den ställer sig och tittar på mig. Då svarar jag genom att inte titta på hunden, inte klappa, inte säga något. Det betyder, nu kan du vila…
• När vi ska ut: Jag går inte fram till hunden för att koppla den utan jag tittar vänligt på den, kallar in den så att den får komma till mig. Jag kallar bara en gång. Om den inte kommer lägger jag ner kopplet och kallar in den lite senare. När den kommer så får den en belöning, tex en matbit och berömmande ord, en klapp, puss eller en leksak.
• När jag går ut själv så går jag bara ut, säger inget, tittar inte (det signalerar att allt är lugnt) Jag går ibland ut 1 min och sen in igen.
• När jag kommer hem, efter att ha varit ute, så hänger jag av mig jackan, går på toa, tvättar händerna, bär in mina kassar osv innan jag kallar in hunden och hälsar på den, gosar, leker, myser och belönar. Det ger hunden en signal att jag är lugn och trygg och mår bra så att jag kan fortsätta ta ansvar för flocken. Hunden vill nämligen veta varje gång vi återförenas om jag mår tillräckligt bra för att ta hand om den…  För hur ska hunden kunna veta om jag skadat mig när jag var ute? Den är ständigt beredd att ta över ansvaret för att flocken ska överleva. Min uppgift är att visa den: Jag tar ansvar, du kan koppla av!

Så det här med mat. I den vilda hundflocken så äter de ansvariga först eftersom de behöver vara starka. Sen lämnar de resten till övriga flocken. Därför kan jag äta något litet, en bit knäckebröd tex, innan jag ger mina hundar sin mat i matskålen. Då ser de tydligt att jag skaffat maten och har ätit det jag vill ha. När de äter så lämnar jag dem ifred och direkt när de ätit upp så tar jag bort matskålen. Jag är ansvarig för maten och det gör att de kan slappna av och känna sig trygga. Observera att om jag lämnar kvar mat på bordet eller diskbänken så betyder det i hundens värld att jag lämnat maten och att de kan ta den. Jag kan också låtsas att jag hittar mat ute på promenaden och med ett glatt tjut böja mig ner och "hitta" lite godis eller hundmat. Gissa om hunden kommer se upp till mig.

När vi leker så har jag flera olika leksaker som jag byter med. Det gör att hunden vet att den inte förlorar något utan att den får något annat om den släpper det den har i munnen. Om den springer iväg med sin leksak så kastar jag en annan leksak till den åt andra hållet. Om den tar alla leksakerna och vaktar dem så går jag därifrån och fortsätter leka en annan dag. Jag vill att hunden ska komma och lämna dem till mig… det kommer den göra också när den litar på mig. Då bemöter jag den med att dra i leksaken, kampa, skoja och gosa.

När jag kommunicerar på det här sättet med min hund så blir den väldigt trygg, lugn och säker. Den blir villig att följa mig. Det blir lättare i träning och på tävling. Den slutar dra i kopplet och går istället tillsammans med mig, den har tillit. Observera att jag tvingar aldrig min hund att sitta ner när den är kopplad. Den får själv välja om den vill sitta, stå eller ligga. Vad den väljer beror på hur trygg den känner sig i situationen. 

Framför allt blir vardagslivet mer behagligt för både mig och mina hundar. De blir mindre stressade och istället lugnt glada och tillfreds. Eftersom jag förstår min hund bättre så kan jag stötta den mer. Vi får en djupare relation och kan knyta an till varandra på ett tryggt sätt. De här små sakerna har gjort underverk i vår flock. Om du vill ha kontakt: Mobil 0703285602

SLUT